Blev väldigt glad när jag idag fick ett meddelande av en föräldraledig arbetskamrat om att hon hade läst min gamla blogg och blev lugn och inspirerad av den. Gissa om det värmde!! Jag har nämligen verkligen inte orkat med den bloggen på ett bra tag. Kanske när läkarbesöket är över? Egentligen har jag massor av trädgårdsfinurlande att skriva om så jag ger inte upp helt.

Fick en riktig craving idag när jag såg denna ljuvliga skapelse. Tror jag fått en ny favorit.

Nu är det 2 veckor kvar tills vi ska till Uppsala. Idag satt mina nerver på utsidan. Jag är just nu vansinnigt nervös inför besöket. Dessutom hopar sig allt just nu. Vi ska på skolresa med mina elever, planeringsresa, yngsta sonen ska genomgå nytt hörseltest, mammas flytt....ja, jag kan fortsätta. Tror jag bryter ihop snart. Helst skulle jag vilja stänga in mig i en garderob eller varför inte gömma mig på en öde strand i något varmt land. Drömma kan man ju alltid.

Älskar att bada!! :)

Idag har jag kännt en vansinnigt stor irritation på allt smågnäll. Visst förstår jag att personer måste få tycka det är trist med skola, tvätt, att maten inte kommer på 5 sec m.m men det finns värre saker i livet. Sluta gnälla och ta vara på livet istället. Det tänker jag göra.

Tänker på alla ni som jag känner som just nu kämpar med cancer, hjärnblödning och HS. Jag kämpar för er!!

Den värsta och mest akuta chocken har lagt sig. Nu tänker jag inte lika ofta på HS. Det finns med som en svart skugga men vardagen har tagit över. Dessutom finns det där HOPPET ännu kvar att läkaren har misstagit sig. Sannolikheten är inte så stor men det har hänt förut.

Just nu håller jag på och planerar för semestern. Det lutar åt att vi åker till Danmark. Yngsta sonen vill så gärna åka dit. Han älskar Lego. Det känns härligt att tänka på sommaren. Jag kan inte förstå var månaderna tar vägen. Det är snart semester.

Boken är färdigläst. Många tankar och funderingar kom över mig under tiden. Vi har i alla fall fått tid till Uppsalas team nu så snart kanske jag kan få några svar. Till dess är det bara att hänga i. På dagarna så behöver jag inte tänka på HS och på kvällarna är det också fullt av aktiviteter just nu. Dessutom har jag trädgården som är mitt andningshål.

Grodan har återvänt till dammen. Det är tredje året nu som vi har en groda där. Kul!

Idag fick jag boken "Vi som skulle bli gamla tillsammans" av Petra Lilja Andersson. Boken handlar om en kvinna "Maria" som får veta att hon bär på Huntingtongenen. Jag kunde inte hålla mig utan började läsa direkt. Jag läser och gråter om vartannat. Jag känner igen mig i så många av de tankar som huvudpersonerna har. Måste nog lägga ner nu och försöka sova...om jag kan.

Jag har gått med i några grupper för drabbade av HS. Det känns otroligt skönt bara att kunna känna att vi inte är ensamma om det här och kunna hitta stöd någonstans. Idag var en sådan där dag då det behövdes. Jag tittade på ett inslag i TV 4 Nyhetsmorgon som handlade om gentestet och fick nästan panik men så skrev jag in en kommentar på en av dessa sidor och fick goda råd och det var fantastiskt.

Nu kan jag förstå alla de som säger att det är svårt att gå igenom svåra saker som inte syns på utsidan. För alla andra runt omkring så bara fortsätter livet att gå helt som vanligt men jag hänger inte riktigt med just nu och det syns inte. Ledsamheten och oron sitter på insidan.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=gentestet_gav_henne_dodsdom&videoid=1470880

Ikväll njuter jag ett glas svalt vitt vin och det får vara bra med det.

Trött, trött, trött...

Jag jobbar sent och kämpar järnet just nu. Längtar efter trädgården, lugnet och solen gör jag också. Ibland undrar jag vad det är värt?! Speciellt när kroppen börjar säga ifrån med en massa konstiga krämpor och väldigt dåligt immunförsvar. Jag bara undrar.

Idag hälsade vi på hos en väninna som just fått barn. Det var så ljuvligt att få hålla och "snosa" på den lilla. Jag har väll tänkt flera gånger på om vi inte skulle skaffa fler barn. Idag är jag otroligt tacksam för de två underbara barn jag har och samtidigt undrar jag vad jag hade gjort om jag fått veta att mamma hade sjukdomen tidigare. Skulle jag ha vågat skaffa barn?! Det är svårt att säga. Tyvärr finns det alldeles för många okunniga människor där ute som har en massa åsikter om att skaffa barn när man riskerar att föra över en sjukdom. Jag blev bara ledsen när jag läste en del kommentarer som skrivits i en del forum. Det är inget lätt beslut och var och en måste själv ta det utifrån hur deras situation ser ut.

Såg att månaden maj är "HD awareness month". Jag ska absolut försöka sprida så mycket kunskap som jag bara kan om sjukdomen. Huntingtons färg är blå.

Här är min favoritblomma "Kaukasisk förgätmigej".