Nu har vi fått besked och det visade sig att jag gått fri men min bror hade förändringen på genen. Vi visste att det var 50/50 chans för oss båda men att det skulle bli så här tycker jag är så vansinnigt orättvist. Så klart ställer jag mig frågan varför han skulle bli drabbad? Glädjen över att jag är fri fick genast en mörk skugga över sig. Det enda som fortfarande känns fantastiskt är att oron för mina barn är över. Det är tack och lov ingen som helst risk nu för dem.
Nu är en del över och vi måste gå vidare och hantera tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar